Grobladschips – det nya grönkålschips

Grönkålschips har ju varit inne ett tag nu, och så här års gör jag det ofta med grönkål från min odlingslott. Men borde det inte gå att även göra chips på vildväxande gröna blad? Den frågan ställde jag mig i somras, och jag satte genast igång och experimenterade.

För att ett blad ska fungera som chips behöver det vara lite grövre, så där som grönkål är. Dessutom ska bladen inte vara för beska för då blir det beska chips. Enkel matematik.

Grobladschips – de bästa vilda chipsen

De vilda chips som blev bäst var grobladschips. Kom ihåg var du hörde det först :-) De blev krispiga och goda. Jag gjorde precis som i mitt recept på grönkålschips: massera dem med flingsalt och olivolja, sprid ut dem på en plåt eller i en långpanna, kör i ugnen på så låg temperatur som möjligt. Eftersom bladen är mindre än grönkål så går det fortare; jag minns inte exakt hur lång tid det tog, kanske fyra–fem timmar.

Jag provade även att göra chips på andra vilda gröna blad. Så här blev resultatet:

  • maskros: nja, lite för mjuka och lite för beska
  • svarta vinbärsblad: nej, för beska
  • daggkåpa: lite för beska, tyckte jag
  • skräppa: ja, bra smak. Stammen blev dock för grov att äta, så man får dra bort bladet från pinnen med tänderna, vilket ju kan kännas lite osmidigt

Jag provade inte fler blad än så, men det finns självklart fler blad att prova. Om du själv vill experimentera så se till att du verkligen väljer blad som går att äta – inga förgiftningar i läsekretsen tack! ;-) I det här inlägget kan du läsa mer om vilda ätliga växter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *