Kategoriarkiv: prat

Varför har vi inte juicemaskiner i mataffären?

Det här gillade jag så himla mycket: en apelsinjuicepress i mataffären!

Det här var i Puerto de la Cruz på Teneriffa. Så himla smidigt – både om man vill köpa något bra att dricka på språng och för att ha till frukost nästa dag. Det fanns två storlekar på flaskor. En liter kostade 3,30 euro.

Det här vill jag ha i Sverige. Fast med bättre miljötänk. Det kan inte vara så att alla som köper juice ska använda en ny plastflaska varje gång. Glasflaskor som man återanvänder kanske skulle kunna fungera? Eller för den delen plastflaskor men med ett fungerande pantsystem så att man använder sin flaska många gånger. Kanske helt enkelt att flaskan kostar mer än juicen, så att man blir peppad att ta med sig flaskan till affären igen och igen och igen.

Jag tog en rawfoodvecka

Jag är, som vanligt så här års, i Valle Gran Rey på La Gomera. Och enligt samma tradition så blir jag alltid så sugen på att äta mer rawfood när jag är här – klimatet är rawfoodvänligare än den svenska vintern och det finns fantastiskt fina grönsaker och frukter här. På vägen hit tillbringade jag några dagar i Puerto de la Cruz på Teneriffa (jag bloggar om allt det här på Gomerabloggen, så titta gärna in där om du är nyfiken). Redan där började inspirationen den här gången. Jag  var lite sugen på om jag skulle köra en period med helt och hållet rawfood – minst en vecka men gärna längre. När jag kom till lägenheten jag hade hyrt i Puerto de la Cruz visade det sig att den hade  betydligt mer köksutrustning än vad jag är van vid i Valle Gran Rey. Där fanns till och med en mixer.

Det avgjorde saken. Det fick bli rawfood för hela slanten. De dagarna jag var i Puerto de la Cruz såg min meny i princip likadan ut varje dag, nämligen så här:

Frukost: fruktsallad på banan, mango, papaya, persimon, kanske apelsin eller päron, valnötter, bitar av kokosnöt.

Lunch: avokado med surkål, salt och peppar, ett par råa morötter, kanske en grapefrukt eller någon annan frukt, några nötter

Middag: en stor grön smoothie på grönkål, broccoli, selleri, vattenkrasse (den smakar ordentligt kryddigt, så det är bra att inte ha i för mycket av den), banan, mango, kanske papaya och eventuellt någon pressad apelsin, annars vatten som vätska. Lite nötter och torkad frukt.

Jag hade inte lust att lägga tid på matlagning, och dessutom var jag ju bara där några dagar, så jag hade inte köpt några kryddor, oljor och skafferivaror. Salt och peppar fanns dock i ett skåp, så det använde jag. När det finns gott om färska frukter och grönsaker kan rawfood vara så otroligt enkelt!

Jag fortsatte äta hundra procent rawfood ett par dagar till när jag hade kommit till Valle Gran Rey. Sedan satt jag på balkongen en dag och var hungrig, för att det var matdags. Och så var det någon – restaurangen på gatan utanför tror jag – som stekte något med vitlök och det doftade så vansinnigt gott så jag kunde inte se någon anledning till att jag skulle neka mig själv det. Jag gick in och stekte färsk vitkål med lök, vitlök, gurkmeja och ingefära. Och rostade hasselnötter till. Så kan det gå. Men det blev i alla fall en vecka med helt och hållet rawfood.

Min plan just nu är att fortsätta äta mycket rawfood den närmaste tiden, men även plocka in lite annat som jag känner för. Planen var att under en månad fortsätta äta enbart veganskt, inget socker och inget gluten. Just nu tvivlar jag dock på den planen för att jag är så otroligt sugen på bröd hela tiden. Jag som nästan aldrig äter bröd till vardags, men här i Valle Gran Rey finns det flera bagerier, och dessutom säljer många av mataffärerna färskt bröd, och det luktar så gott. Jag utsätts helt enkelt för brödfrestelsen dagligen – något som jag inte gör annars. Jag har lust att falla för den endera dagen. Vi får se hur jag gör :-)

Vadå äkta kanel? Finns det falsk?

Det måste vara äkta kanel för att det ska vara nyttigt! Annars är den giftig. Har du också hört det? Och vadå äkta kanel? Finns det falsk ? Så här ligger det till:

Vi använder främst två sorters kanel i Sverige

Det finns ungefär 250 sorters kanelträd. I Sverige använder vi främst två sorter: kassiakanel och ceylonkanel.

Kassiakanel är den som vi använder i kanelbullar och på risgrynsgröten. Den kommer oftast från Kina, men kan även ha sitt ursprung på Java eller Sumatra. På latin heter den cinnamomum cassia eller cinnamomum aromaticum.

Ceylonkanel  kommer från Sri Lanka, är ljusare i färgen och har inte en lika kraftig smak. Den passar bra i matlagning, till exempel i indiska rätter, och enligt Lisa Förare Winbladh även i mexikansk och självklart lankesisk mat. På latin heter den cinnamomum verum, och det är från det namnet som den har börjat kallas äkta, eftersom verum betyder just äkta eller sann.

Om det inte står på burken att det är äkta kanel eller ceylonkanel så kan du utgå från att du har fått tag i en burk kassiakanel – det är standardkanelen i dagens livsmedelsbutiker.

Kanel innehåller kumarin

Båda sorterna får man fram genom att använda barken på kanelträdet – man skalar bort ett yttre lager och använder den inre barken. Båda sorterna innehåller ett ämne som heter kumarin, som är skadligt för levern om man får i sig för mycket av det. Hos Livsmedelsverket kan man läsa att ”En normal användning av kanel som krydda innebär inte en risk för hälsan. Mycket stora mängder kumarin under en längre tid kan ge skador på levern.”

Kassiakanel innehåller hundra gånger mer kumarin än ceylonkanel. För att du inte ska få i dig för mycket kumarin ger Livsmedelsverket följande rekommendationer för kassiakanel:

”Enligt analyser gjorda på kanel som används i Sverige, och utgående från EFSAs TDI kan en vuxen äta knappt 1½ tesked kanelpulver från kanel dagligen utan risk. För en fyraåring är 1/3 tesked dagligen utan risk. Detta gäller även om de tillhör den känsliga gruppen individer.”

På samma sida hos Livsmedelsverket finns även en tabell som visar hur mycket (kassia)kanel barn som är 8 och 12 år kan äta.

För ceylonkanel behövs dock inga restriktioner eftersom det innehåller så lite kumarin att du lugnt kan äta det i större mängder.

Är kanel giftigt?

Kumarin som finns i kanel är alltså giftigt om du får i dig det i större mängder. Du kan lugnt fortsätta att äta hur många kanelbullar du vill (fast det kan ju ha andra negativa effekter förstås), och även låta dina barn äta bullarna och strö kanelen på gröten.

I många recept och artiklar om att äta nyttigt så lyfts kanel fram som en krydda som du ska äta mycket av för att den har massor av goda egenskaper: den innehåller gott om antioxidanter och den sägs vara bakteriedödande och stärka immunförsvaret. Om du äter kanel för de nyttiga egenskapernas skull och planerar att äta det mycket och ofta så behöver du se till att få tag i ceylonkanel, eller ”äkta kanel”, som det alltså kan stå på burken ibland. Annars riskerar du att få i dig mer än den knappt 1,5 tsk per dag som Livsmedelsverket har som maxdos.

Ceylonkanelstång

 

Är raw food bättre än tillagad mat?

Teorin hos många hardcore rawfood-ätare är som bekant att mat som inte är upphettad till mer än 42 grader är bättre för dig än tillagad mat. Jag är absolut ingen näringsexpert , så fråga gärna någon som är det om du vill ha specifika råd om hur just du ska äta. Det här inlägget handlar snarare om hur jag ser på rawfood, vad jag gillar med det, varför jag äter det och varför jag inte bara äter det.

Jag gillar mat

Jag gillar mat. Jag gillar att laga mat. Jag gillar att äta mat. Jag gillar att experimentera mig fram till hur jag ska äta för att må så bra som möjligt. Jag gillar vegomat för att jag anser att det är det bästa sättet att äta, för planeten, för djuren och för mig. Jag är inte vegan, men min inställning är att ju mer vego (som i inget som är djur eller kommer från djur) jag äter, desto bättre. (Jag har hört talas om att det finns rawfoodare som även äter råa animalier, typ rått kött eller råa ägg, men alla rawfoodare som jag inspireras av äter växtbaserad rawfood – med några enstaka undantagslivsmedel som honung och bipollen.) Att äta mer rawfood är för mig ett sätt att äta mer vego.

Jag gillar rawfood – och varm mat

Jag tror inte på att det i alla lägen skulle vara bättre att äta maten raw. Däremot tror jag på, och gillar, variation. Det är verkligen häftigt att kunna gå ut i naturen, eller till min odlingslott, plocka min egen mat och sedan äta den rakt av – kanske med tillägg av lite kryddor och någon god olja. Det är också häftigt vad värme gör med mat. Att grönsaker som zucchini, kål, lök och paprika blir så mycket godare när jag steker dem än om jag äter dem råa. Att rostade nötter är ännu godare än råa. Att avstå från de smaker som kommer fram när maten värms upp, genom att bestämma att jag bara får äta rawfood, vore supertråkigt. Att inte få äta varm mat under vintern i Sverige vore också trist. Dessutom brukar man säga att man tar upp en del näringsämnen bättre om grönsakerna är uppvärmda, till exempel karoten i morötter och lykopen i tomater.

Rawfood inspirerar mig

Så varför äter jag rawfood om jag inte tror på teorierna bakom? Jag äter rawfood för att det inspirerar mig. Jag äter rawfood för att det finns så många roliga recept, kokböcker och bloggar att läsa och inspireras av. Jag äter rawfood för att den maten brukar innehålla ungefär det som jag vill ska vara grunden i min kost: grönsaker, nötter, fröer och vegetabiliska oljor. Jag äter rawfood för att det är nyttig och välgörande mat. Men jag äter inte bara rawfood.

Dessutom gillar jag att göra rawfood-efterrätter, bollar, kakor, glass och smoothies. Jag inser att det är diskutabelt om man ska äta särskilt mycket sådant. Är det verkligen bättre att äta sötsaker där det söta kommer från dadlar, agavesirap eller honung än där det kommer från vitt socker? I rawfoodvärlden anses det i allmänhet bättre. Enligt andra är det lika illa. Jag gillar det söta och vill gärna ha det i mitt liv. Kanske lurar jag mig själv när jag äter sådant, men jag tycker att jag mår bra av det, i lagom mängd förstås – bättre än om jag äter vanliga bakverk med socker och gluten – så jag planerar att fortsätta. Precis som jag planerar att fortsätta att äta både rawfood och tillagad mat.

Kokosolja – fett med positiva egenskaper

Kokosolja har ju varit inne i några år nu. Själv använder jag den till typ allt, både i maten och som substitut för krämer och sådant. I det här inlägget berättar jag mer om kokosoljan.

Kokosolja sägs vara bra fett, trots att det är mättat fett

Kokosolja sägs ofta vara bra fett, trots att det är mättat fett. Förklaringen brukar se ut ungefär så här:

Kokosolja består till drygt 90 procent av mättat fett. Länge var den allmänna sanningen att alla mättade fetter är dåliga och leder till hjärt- och kärlsjukdomar. I dag anser forskarna att det beror på vilka fettsyror som finns i det mättade fettet. Det finns två olika typer av fettsyror: MCT (medellånga triglycerider) och LCT (långa triglycerider). MCT är bra för att de är lätta för kroppen att utnyttja som energi och för att de kan hjälpa till att öka det goda kolesterolet. Kokosolja innehåller ungefär 90 procent mättat fett, och hälften av det mättade fettet kommer från MCT-fettsyran laurinsyra.

Källor för den här informationen om fettsyror i kokosolja är följande tre artiklar, som också är rekommenderad läsning för dig som vill veta mer. Ngruppens artikel innehåller även en referenslista med hänvisning till forskning.

Livsmedelsverket rekommenderar inte kokosolja

Men Livsmedelsverket känns inte vid några MCT-fettsyror utan konstaterar bara att

”Kokosolja innehåller över 90 procent mättat fett. Det fett vi behöver äta mer av är omättat fett, särskilt fleromättat. Det är därför mycket bättre att använda till exempel rapsolja och matfetter med rapsolja i, än att använda kokosolja. Nyckelhålet är en bra hjälp i valet av matfett.”

Att Livsmedelsverket inte anser att kokosfett är bra borde kunna betyda något av följande:

  1. Det sammanlagda resultatet av alla studier som har gjorts hittills visar att kokosolja inte är bra.
  2. Det finns inte tillräckligt många studier gjorda för att det ska anses bevisat att kokosolja är bra.

Men det finns alltså enskilda studier som pekar på att kokosolja är bra. Så det är upp till dig om du vill följa Livsmedelsverkets rekommendation tills motsatsen är bevisad eller om du menar att de positiva studierna kommer att få rätt om kokosoljan i slutänden.

Kokosolja sägs bota ungefär allt

Om du googlar kokosolja kan du hitta information som säger att den är bra mot allt från övervikt till alzheimer, parkinson, MS, ADHD, epilepsi och cancer. Däremellan ska den också hjälpa mot tandlossning, svamp och sötsug. Jag tycker gott att man kan ta alla de här hälsopåståendena med en rejäl hink salt.

Kokosolja – hur mycket ska man äta?

Det råder delade meningar om hur mycket kokosolja du behöver äta för att din kropp ska få alla de positiva egenskaperna. 3,5 msk per dag är en siffra som förekommer på många ställen, men det finns rekommendationer på allt från 1 msk till 6 msk. Eftersom det är fett innehåller det förstås mycket energi, så tänk på att om du tillför 6 matskedar fett till din kost utan att ta bort något annat så kommer du att gå upp i vikt.

Kokosolja i matlagning

Hos lchf:are är det vanligt att ta en sked kokosolja i sitt te eller kaffe som ett enkelt sätt att få i sig mer fett. Om du vill få i dig mer kokosolja för dess positiva egenskaper kan du också blanda den i en smoothie eller ha den som pålägg på din smörgås. Själv använder jag kanske främst kokosolja i varm mat. En av de stora fördelarna med oljan är nämligen att den tål höga temperaturer. Den är därför mycket bättre att steka i än till exempel olivolja.

Jag använder oftast en olja utan smak för att steka i. Och en med smak när jag gör något asiatiskt där kokossmaken passar in bra. I många recept på rawfoodkakor och liknande så ingår ju kokosolja, och där tycker jag att det passar bra med en kallpressad olja med kokossmak.

Kokosolja för utvärtes bruk

Kokosoljan kan ersätta många av de krämer och skönhetsprodukter som säljs i handeln. Jag använder den som

  • hudkräm
  • ansiktskräm
  • deodorant ibland
  • hårgelé
  • kroppsskrubb (då blandar jag den med socker eller salt)

Om jag använde smink skulle jag definitivt använda den som sminkborttagningsmedel. Den ska också kunna fungera som tandkräm (blandad med bakpulver), massageolja, glidmedel och intimtvål.

Kokosoljan sägs också fungera som solkräm och ska då ha en solskyddsfaktor på någonstans mellan 7 och 15. Jag har använt den ute i solen många gånger. Jag vill verkligen att det ska fungera, men jag kan tyvärr inte säga att jag har märkt någon skillnad mot när jag inte har kokosolja på mig.

Kokosolja – varmpressad eller kallpressad?

Det finns kallpressad och varmpressad kokosolja. Definitionerna mellan dem skiljer sig åt mellan olika tillverkare, så det kan vara en snårig djungel att hitta rätt i. Här kommer en beskrivning av de olika sorterna i fallande ordning med de bästa först.

Kallpressad kokosolja – extra virgin

Den kallpressade kokosoljan, som också kallas virgin eller extra virgin, är den som smakar och luktar kokos. Det är den som sägs vara den bästa för kroppen. Allra mest nytta gör den i – och utanpå – din kropp om den är ekologisk. Många av de kallpressade kokosoljorna som säljs är även raw food, vilket innebär att de inte har hettats upp över 42 grader.

Det finns också kokosoljor som kallas kallpressade trots att de är lukt- och smakfria. De har värmts upp i ångbad, ofta runt 230 grader. Dessa kokosoljor kallas alltså kallpressade ibland men aldrig raw food.

Varmpressad kokosolja

Den varmpressade, eller raffinerade, kokosoljan är lukt- och smakfri. Här råder det lite delade meningar, men många menar att den också är bra för kroppen, särskilt om du väljer en ekologisk.

Den varmpressade kokosoljan kan vara bra att använda i både matlagning och för hudvård när du inte vill att maten eller du själv ska smaka och lukta kokos.

Den varmpressade kokosoljan är också bra att steka i, eftersom den tål högre temperatur än den kallpressade. Den varmpressade kokosoljan tål temperaturer upp till 200 grader medan den kallpressade tål 177 grader. I båda fallen gäller att om oljan har börjat ryka är den inte längre bra för dig och då är det bättre att hälla ut den och börja om med ny olja.

Raffinerat kokosfett

Slutligen finns den kokosolja som säljs i mataffären i silvriga paket och som vi traditionellt har använt för att göra ischoklad. Den här sorten kallas ofta kokosfett. Det är hårt raffinerat och tål höga temperaturer. Därför är det bra om du behöver ett fett som tål rejäl upphettning. Men alla de där gods egenskaperna som kokosoljan sägs ha verkar inte finnas i det här raffinerade fettet, så det finns ingen anledning att använda det till något annat än just när du behöver ett fett som tål höga temperaturer.

Min inställning till kokosolja

Som du säkert märker av det här inlägget är jag lite kluven till kokosolja, trots att jag själv använder den mycket. Det jag framför allt blir skeptisk till är när något framställs som mirakelmedicin mot ungefär alla sjukdomar. Jag gillar kokosolja och använder det där jag tycker att det passar – i mat där just det här fettets egenskaper gör sig bra. Däremot går jag inte medvetet in för att få i mig någon viss mängd per dag eller så. Även om kokosolja är bra för oss (vilket det alltså inte verkar finnas några entydiga resultat på) så finns det en massa annat som också är nyttigt, och jag ser ingen anledning att snöa in på ett enda livsmedel.

Tio dagars raw food-detox

Jag har precis gjort en tio dagars rawfood-detox. Och jag bloggade inte ens om det! Det har två orsaker:

  1. Vem sjutton vill läsa om någon idiot som sitter och detoxar över jul och nyår? Det är ju i januari det är detoxläge.
  2. Jag upplevde det inte lika inspirerande som det har varit de tidigare gångerna.

Först lite kort bakgrund. Du som brukar läsa den här bloggen vet redan att jag så här års brukar hålla till i Valle Gran Rey på La Gomera. När jag kommer hit blir jag alltid så inspirerad att äta rawfood, eftersom det finns så otroligt mycket fräscha frukter och grönsaker här som jag bara vill frossa i.

Den minnesgoda bloggläsaren vet också att jag har lite svårt för begreppet detox. Den som äter bra till vardags behöver ingen avgiftning. Men eftersom begreppet detox är så utbrett så använder jag det ändå. Mitt syfte med att äta bara rawfood under en period är:

  • att äta ännu mer frukt och grönsaker än vanligt
  • att jag då bara äter veganskt, och i min värld är det något bra – för planeten, för djuren, för mig – varje gång jag äter en vegansk måltid och därmed inga animalier
  • att jag automatiskt undviker socker, gluten och mjölkprodukter, saker jag upplever att jag mår bättre utan
  • att experimentera med hur jag mår under en period med bara rawfood, och kanske framför allt hur jag mår när jag börjar äta annat igen, och om det är några matvanor jag kommer på att jag vill ändra.

Så varför gjorde jag en detox under jul- och nyårshelgerna? För bloggens skull borde jag naturligtvis ha påbörjat min rawfoodperiod i dag, den 1 januari. Men för min egen skull passade det bättre att starta den 22 december, för det var då jag kom till Valle Gran Rey. Jag firar inte jul, så julmat var inget jag behövde ta med i beräkningen. Och om jag är ensam på La Gomera så är det troligt att jag inte heller gör något särskilt på nyår. Så det passade mig att starta redan före jul, och i dag åt jag en varm måltid för första gången sedan dess.

Bristen på inspiration då? Jo, den här rawfoodperioden fick mig att inse att en förutsättning för att jag ska vilja äta hundra procent rawfood är att det är varmt väder. Och det har inte varit så varmt här i Valle Gran Rey de här tio dagarna. Först regn, sedan mulet, lite sol ibland, och nu har det tokblåst i flera dagar. Och även om det inte är kallt så går jag ofta runt och känner mig lite trög och frusen när det är mulet. Då vill jag ha den värmande, kanske rentav tröstande, känslan som en varm måltid ger. Kall mat gav inte alls samma tillfredsställelse.

Men jag har mått bra under de tio dagarna. Magen har hållit sig i form. Jag har ingen våg men jag gissar att jag har gått ner något kilo, fast det beror nog lika mycket på mina semestervanor. (Jag har haft ett par veckors semester, men i morgon börjar jag jobba igen.) Dessa vanor går ut på att jag äter så sen frukost att jag bara får in tre måltider om dagen och inga mellanmål som jag annars behöver, och då blir det totala kaloriintaget aningen mindre än vanligt. Den sena frukosten beror inte på att jag sover på förmiddagarna utan på att jag, när jag är ledig, oftast ägnar dagens första timmar åt att yoga och ta hand om kroppen på olika sätt, och då passar det mig att äta senare. Till skillnad från när jag jobbar, för jag är verkligen inte skärpt i skallen utan mat i magen.

Det här är det jag oftast har ätit under de här tio dagarna:

Under det fantastiska lagret av mango, (alltså, den närodlade mangon!) granatäpple och kiwi döljer sig en chiapudding med banan och kakao.

Saffranssmoothie med chokladkross

Dagens frukostsmoothie blev en saffranssmoothie med chokladkross. Det är min vanilj- och chokladmylkshake med tillägg av en påse saffran.

20161026_103842.jpg

Vad är egentligen grejen med att hon har saffran i allt hela tiden? tänker du kanske nu. Ja, det är en bra fråga. Den största anledningen är förstås att jag tycker att det är gott. Den andra anledningen är att jag titt som tätt sneglar lite på ayurveda, och då gärna genom att bläddra i eminenta matboken Maten är min medicin av Janesh Vaidya. Och enligt ayurvedan ska jag, som framför allt tillhör den kroppstyp som kallas pitta, gärna äta saffran eftersom det är pittasänkande.

Det här kan lätt bli en lång föreläsning känner jag, och den ska jag inte dra just nu. Dessutom är jag på intet sätt expert på det här utan mest nyfiken. Men det finns all anledning att skriva mer om ayurveda här framöver. I dag funderade jag på om jag kanske ska satsa på att äta enligt det ayurvediska tänket under några veckor när jag kommer till La Gomera i vinter, i stället för att köra några veckor med enbart rawfood som jag har gjort de senaste åren. Just nu känner jag för det. Vi får se vad jag känner för då.

Välj sötmandel från andra ställen än Kalifornien

Du har kanske hört talas om att det i Kalifornien går åt så mycket vatten för att odla sötmandel att grundvattnet tar slut och jordarna förstörs? Om inte så kan jag tipsa om att lyssna på Sveriges Radios Matens pris, närmare bestämt det avsnitt som heter Vattnet och nötterna. Det är därifrån som jag får den fakta om mandelodling som jag skriver om i det här inlägget.

Sammanfattning: Vilken mandel ska jag äta?

Kort sammanfattning för dig som inte orkar plöja igenom ett långt inlägg: Sötmandel som odlas i Kalifornien bevattnas med dricksvatten och gör att grundvattnet håller på att ta slut och jorden förstörs. Välj mandel som inte kommer från Kalifornien om du inte vill bidra till detta.

I min undersökning var det ingen ekologisk mandel som kom från Kalifornien, så om du bara köper ekologisk mandel kommer du långt. De här märkena kan du äta mandel från, eftersom de odlas på andra platser i världen:

  • Pearls of Samarkand
  • Garants ekologiska
  • Renée Voltaires mandelsmör
  • mandel, mandelsmör och mandelmjöl från Kung Markatta
  • Urtekram
  • ekologisk mandel från Sellton
  • Saltå kvarn
  • Biofood
  • mandelgrädde från Ecomil
  • mandelmjölk från Alpro.

De här märkena bör du undvika om du inte vill äta sötmandel från Kalifornien:

  • icke-ekologisk mandel från Sellton
  • Eldorado
  • Icas eget märke
  • Coops eget märke
  • Änglamark.

Nu vet du i princip det du behöver veta för att göra ett medvetet val. Ta med dig listan ovan till mataffären. Självklart är inte alla mandelsorter med i den här undersökningen, så om din mataffär har andra sorter får du googla dem – eller mejla och fråga. Vill du veta mer? Läs gärna resten av inlägget också.

mandel

Mandelodlingen i Kalifornien tar slut på dricksvattnet

Kaliforniens bönder odlar 80–90 procent av all världens mandel. Eftersom klimatet är varmt behöver mandelträden vattnas. Tidigare byggde man kanaler som ledde ner vattnet från floderna, men på sistone har det varit mycket torrt i Kalifornien och man måste borra för att få vatten. När vattnet i brunnarna, som även är dricksvatten i det här området, sinar så måste man borra djupare. När man borrar för mycket pressas marken ihop och håligheterna där vattnet finns försvinner. Det betyder att om det blir mer torka framöver kan allt dricksvatten ta slut. Och det kan ta hundratals år för vattnet att fyllas på igen.

Undvik mandel från Kalifornien

Betyder det här att vi inte ska äta mandel, det som är så nyttigt? Nej, du behöver inte avstå helt från mandel; det räcker med att undvika mandel från Kalifornien. Det odlas mandel även på andra delar av planeten, till exempel i Spanien och Italien. Dessutom finns det mandel från Uzbeikstan som växer vilt och som i inslaget från Matens pris sägs vara ännu nyttigare än de odlade, eftersom de innehåller fler fytokemikalier som stärker vårt immunförsvar.

Var odlas mandeln i mataffären?

Så hur kan vi veta var mandeln odlas? Det är tyvärr inte så enkelt som att bara läsa på förpackningen i affären, eftersom mandeln sällan är märkt med odlingsland. Själv har jag tidigare lite slarvigt tänkt att ”så länge jag köper ekologisk mandel är det väl lugnt?” Men nu bestämde jag mig för att faktiskt ta reda på var min mandel kom ifrån. Dags för lite ordentlig research, helt enkelt. Faktiskt har de flesta mandelproducenterna information på sina webbplatser om var mandeln odlas. De som inte hade det skickade jag ett mejl till, och inom en vecka hade alla svarat.

Ingen av de ekologiska mandelsorter som var med i min undersökning kom från Kalifornien, så tricket att bara köpa ekologisk mandel räcker faktiskt långt. I de fall jag fick svaret att mandeln kommer från USA har jag inte ställt följdfrågor utan antagit att det betyder att de odlas i Kalifornien.

Här kommer en lista över de mandelproducenter som jag kollade upp och var deras mandel odlas:

Producent: Lemberona
Märke: Pearls of Samarkand
Produkt: Vildväxande mandel från Uzbekistan
Odlas: nej, växer vilt i Uzbekistan

Producent: Axfood
Märke: Garant
Produkt: Ekologiska hela sötmandlar, Ekologiska mandelspån
Odlas: Spanien

Producent: Axfood
Märke: Garant
Produkt: Ekologiska hackade sötmandlar
Odlas: Turkiet

Producent: Renée Voltaire
Märke: Renée Voltaire
Produkt: Mandelsmör
Odlas: Sicilien

Producent: Kung Markatta
Märke: Kung Markatta
Produkt: Sötmandlar, Mandelsmör, Mandelmjöl
Odlas: Italien

Producent: Urtekram
Märke: Urtekram
Produkt: Mandlar
Odlas: Spanien

Producent: Sellton
Märke: Sellton
Produkt: Mandel
Odlas: USA

Producent: Sellton
Märke: Sellton
Produkt: Ekologisk mandel
Odlas: Spanien

Producent: Axfood
Märke: Eldorado
Produkt: Sötmandel (olika varianter, till exempel hel, hackad och skållad mandel)
Odlas: USA eller Australien

Producent: Axfood
Märke: Eldorado
Produkt: Rostade och saltade mandlar
Odlas: USA

Producent: Saltå kvarn
Märke: Saltå kvarn
Produkt: Mandlar
Odlas: Sicilien (mandlarna bevattnas inte)

Producent: Biofood
Märke: Biofood
Produkt: Mandel
Odlas: Spanien

Producent: Ecomil
Märke: Ecomil
Produkt: Mandelgrädde
Odlas: Spanien

Producent: Alpro
Märke: Alpro
Produkt: Mandelmjölk
Odlas: södra Europa

Producent: Ica
Märke: Ica
Produkt: Mandel (olika varianter)
Odlas: främst i Kalifornien, även från Australien. ”Vissa delar av vårt sortiment såsom hackad eller skivad mandel kommer från Spanien.”

Producent: Coop
Märke: Coop och Änglamark
Produkt: Mandel (olika varianter)
Odlas: USA

Bok: Det vilda köket

20160803_085826.jpg

Jag lånade boken Det vilda köket på biblioteket. Den är skriven av Rune Kalf-Hansen och Lisen Sundgren med foton av Charlotte Gawell. Boken är uppdelad efter årstiderna och upplägget är att för varje årstid kommer först en beskrivning av de olika växterna och hur man kan använda dem. Och sedan följer en receptdel med säsongens växter som ingredienser. Jag gillar faktadelen mycket; det är precis vad jag behöver. Även om jag alltid tycker att det är svårt att utifrån en bok gå ut i naturen och hitta en växt. Receptdelen gillar jag inte lika mycket, helt enkelt för att de allra flesta recepten innehåller fisk eller kött, och jag vill hellre laga vego.

Så här års skördar jag massor på min odlingslott, men det roliga med att plocka vilda växter är att det går att skörda saker från naturen långt innan det finns mat på lotten.

Eftersom jag ska lämna tillbaka boken till bibblan så vill jag anteckna det jag tar med mig från boken, så att jag kan använda mina nya kunskaper framöver. Och varför inte göra de här anteckningarna till ett blogginlägg, så att även du kan ta del av det? Så vad lärde jag mig?

  • Många gröna blad går att frysa in som de är. ”De flesta blad kan man skölja, låta torka på en handduk, hacka grovt och lägga i ett tunt lager i enliters plastpåsar. Då är det lätt att plocka fram lite åt gången ur frysen. Man behöver inte förvälla dem.” Det här har jag inte tänkt på. Jag har förvällt till exempel nässlor innan jag fryser in dem, men nu kan jag även göra raw gröna smoothies på vilda växter efter säsong. Hurra!
  • Kirskål är godast i början av säsongen, när är ljusgrön och blank. Det förklarar kanske varför jag tycker att kirskål är så äckligt. Jag ska nog nöja mig med att plocka den tidigt hädanefter – och kanske bara ha några enstaka blad i en grön smoothie senare.
  • Gör en örtolja genom att mixa en ört med olja. Örtoljan håller i upp till tre månader i kylskåp. Använd en sorts ört, snarare än att mixa dem. Gör alltså till exempel citronmelissolja.
  • Använd kronbladen på maskrosorna som ett strössel att strö över till exempel en sallad eller vilken maträtt som helst. Själv har jag, förutom att använda maskrosblad förstås, försökt använda hela blommorna eller knopparna, men jag tycker inte att de smakar särskilt gott. Tydligen är själva blomman mycket sötare, medan det är blomfästet som är beskt. Mycket bra att veta!
  • Syrenblommor kan användas som garnering på till exempel en tomatsallad.
  • Rosenblad av till exempel vresros, som mognar till nypon så småningom, går att använda i till exempel en sallad eller som tillbehör till maten.
  • Rödklöver, antingen hela blomman eller bara kronbladen, går att använda som garnering eller tillbehör. Man kan göra en sallad på den och krydda med salt, peppar och olivolja. Den går också att göra te på.
  • Nypon från vresros är stora och mjuka och det är lättare att pilla bort kärnorna från dem än från nypon av mindre sort. Det kanske kan vara något för mig, som tycker att det är alldeles för pilligt att ta bort kärnorna från nypon. Här kan du läsa om mina försök att använda nypon i höstas.
  • Tall- och granbarr går att använda året runt och är extra näringsrika på vintern. Använd i en smoothie, gör en pesto eller låt koka med riset.

Blev du nyfiken på boken? Här kan du köpa Det vilda köket hos Adlibris.

Är cashewnötter raw food?

Cashewnötter är inte raw food. Cashewnöten är egentligen ett frö och sitter på en frukt, som ett äpple ungefär, och fröet är inneslutet i ett hårt skal. Enligt den här artikeln från rawfoodfamiljen, som för övrigt menar att cashewnötter inte är ett dugg nyttigt, så behöver man både ånga skalet och sänka ner det i ett hett oljebad och sedan torka nötterna i 70 grader för att det ska gå att använda nöten. Frukten som cashewnöten växer på går också att använda. När jag var i Brasilien fanns det cashewfruktsjuice på hotellfrukostbuffén, och jag vill minnas att den var god.

Inom stora delar av raw food-världen så finns en praxis av att använda cashewnötter och ändå kalla den mat man lagar för raw. Och eftersom mina inspirationskällor (raw food-böcker och bloggar) ofta gör så har det blivit att jag också gör det, alltså använder cashewnötter i raw food-recept utan att kommentera det. Men det är ju inte rätt egentligen. Precis som annars när jag använder ingredienser som inte är raw så ska jag tala om att cashewnötterna inte är det och att receptet alltså inte blir 100 procent raw food om man använder dem.

Det finns en del sorters cashewnötter som specifikt utges för att vara raw food. Jag vet faktiskt inte vad jag ska tro om det. Enligt den här artikeln (på engelska) finns det en tillverkare i Indonesien som faktiskt kan få fram cashewnötter utan att hetta upp dem. Hos Råvarubutiken läser jag att det är dyrt och omständligt att framställa cashewnötter som är garanterat råa  och att det därför blir billigare att köpa de vanliga.

Ibland hör man även att cashewnötterna skulle vara giftiga om de inte hettades upp. Jag lyckas inte hitta någon information om det när jag googlar, men på flera ställen läser jag att skalet runt nöten är giftigt.

Så för att sammanfatta:

  1. Vanliga cashewnötter är inte raw food.
  2. Om en viss sorts cashewnötter sägs vara framställda utan uppvärmning så ifrågasätt och ta reda på mer – jag säger inte att det inte kan vara sant; jag säger bara att det inte nödvändigtvis är sant :-)
  3. Inom raw food-världen används cashewnötter ofta ändå – gör gärna det om du tror att cashewnötter är bra mat, vilket jag själv tror. Men om du vill äta 100 procent raw food behöver du avstå från cashewnötter.