Kategoriarkiv: Bra rawvaror

Kokosolja – fett med positiva egenskaper

Kokosolja har ju varit inne i några år nu. Själv använder jag den till typ allt, både i maten och som substitut för krämer och sådant. I det här inlägget berättar jag mer om kokosoljan.

Kokosolja sägs vara bra fett, trots att det är mättat fett

Kokosolja sägs ofta vara bra fett, trots att det är mättat fett. Förklaringen brukar se ut ungefär så här:

Kokosolja består till drygt 90 procent av mättat fett. Länge var den allmänna sanningen att alla mättade fetter är dåliga och leder till hjärt- och kärlsjukdomar. I dag anser forskarna att det beror på vilka fettsyror som finns i det mättade fettet. Det finns två olika typer av fettsyror: MCT (medellånga triglycerider) och LCT (långa triglycerider). MCT är bra för att de är lätta för kroppen att utnyttja som energi och för att de kan hjälpa till att öka det goda kolesterolet. Kokosolja innehåller ungefär 90 procent mättat fett, och hälften av det mättade fettet kommer från MCT-fettsyran laurinsyra.

Källor för den här informationen om fettsyror i kokosolja är följande tre artiklar, som också är rekommenderad läsning för dig som vill veta mer. Ngruppens artikel innehåller även en referenslista med hänvisning till forskning.

Livsmedelsverket rekommenderar inte kokosolja

Men Livsmedelsverket känns inte vid några MCT-fettsyror utan konstaterar bara att

”Kokosolja innehåller över 90 procent mättat fett. Det fett vi behöver äta mer av är omättat fett, särskilt fleromättat. Det är därför mycket bättre att använda till exempel rapsolja och matfetter med rapsolja i, än att använda kokosolja. Nyckelhålet är en bra hjälp i valet av matfett.”

Att Livsmedelsverket inte anser att kokosfett är bra borde kunna betyda något av följande:

  1. Det sammanlagda resultatet av alla studier som har gjorts hittills visar att kokosolja inte är bra.
  2. Det finns inte tillräckligt många studier gjorda för att det ska anses bevisat att kokosolja är bra.

Men det finns alltså enskilda studier som pekar på att kokosolja är bra. Så det är upp till dig om du vill följa Livsmedelsverkets rekommendation tills motsatsen är bevisad eller om du menar att de positiva studierna kommer att få rätt om kokosoljan i slutänden.

Kokosolja sägs bota ungefär allt

Om du googlar kokosolja kan du hitta information som säger att den är bra mot allt från övervikt till alzheimer, parkinson, MS, ADHD, epilepsi och cancer. Däremellan ska den också hjälpa mot tandlossning, svamp och sötsug. Jag tycker gott att man kan ta alla de här hälsopåståendena med en rejäl hink salt.

Kokosolja – hur mycket ska man äta?

Det råder delade meningar om hur mycket kokosolja du behöver äta för att din kropp ska få alla de positiva egenskaperna. 3,5 msk per dag är en siffra som förekommer på många ställen, men det finns rekommendationer på allt från 1 msk till 6 msk. Eftersom det är fett innehåller det förstås mycket energi, så tänk på att om du tillför 6 matskedar fett till din kost utan att ta bort något annat så kommer du att gå upp i vikt.

Kokosolja i matlagning

Hos lchf:are är det vanligt att ta en sked kokosolja i sitt te eller kaffe som ett enkelt sätt att få i sig mer fett. Om du vill få i dig mer kokosolja för dess positiva egenskaper kan du också blanda den i en smoothie eller ha den som pålägg på din smörgås. Själv använder jag kanske främst kokosolja i varm mat. En av de stora fördelarna med oljan är nämligen att den tål höga temperaturer. Den är därför mycket bättre att steka i än till exempel olivolja.

Jag använder oftast en olja utan smak för att steka i. Och en med smak när jag gör något asiatiskt där kokossmaken passar in bra. I många recept på rawfoodkakor och liknande så ingår ju kokosolja, och där tycker jag att det passar bra med en kallpressad olja med kokossmak.

Kokosolja för utvärtes bruk

Kokosoljan kan ersätta många av de krämer och skönhetsprodukter som säljs i handeln. Jag använder den som

  • hudkräm
  • ansiktskräm
  • deodorant ibland
  • hårgelé
  • kroppsskrubb (då blandar jag den med socker eller salt)

Om jag använde smink skulle jag definitivt använda den som sminkborttagningsmedel. Den ska också kunna fungera som tandkräm (blandad med bakpulver), massageolja, glidmedel och intimtvål.

Kokosoljan sägs också fungera som solkräm och ska då ha en solskyddsfaktor på någonstans mellan 7 och 15. Jag har använt den ute i solen många gånger. Jag vill verkligen att det ska fungera, men jag kan tyvärr inte säga att jag har märkt någon skillnad mot när jag inte har kokosolja på mig.

Kokosolja – varmpressad eller kallpressad?

Det finns kallpressad och varmpressad kokosolja. Definitionerna mellan dem skiljer sig åt mellan olika tillverkare, så det kan vara en snårig djungel att hitta rätt i. Här kommer en beskrivning av de olika sorterna i fallande ordning med de bästa först.

Kallpressad kokosolja – extra virgin

Den kallpressade kokosoljan, som också kallas virgin eller extra virgin, är den som smakar och luktar kokos. Det är den som sägs vara den bästa för kroppen. Allra mest nytta gör den i – och utanpå – din kropp om den är ekologisk. Många av de kallpressade kokosoljorna som säljs är även raw food, vilket innebär att de inte har hettats upp över 42 grader.

Det finns också kokosoljor som kallas kallpressade trots att de är lukt- och smakfria. De har värmts upp i ångbad, ofta runt 230 grader. Dessa kokosoljor kallas alltså kallpressade ibland men aldrig raw food.

Varmpressad kokosolja

Den varmpressade, eller raffinerade, kokosoljan är lukt- och smakfri. Här råder det lite delade meningar, men många menar att den också är bra för kroppen, särskilt om du väljer en ekologisk.

Den varmpressade kokosoljan kan vara bra att använda i både matlagning och för hudvård när du inte vill att maten eller du själv ska smaka och lukta kokos.

Den varmpressade kokosoljan är också bra att steka i, eftersom den tål högre temperatur än den kallpressade. Den varmpressade kokosoljan tål temperaturer upp till 200 grader medan den kallpressade tål 177 grader. I båda fallen gäller att om oljan har börjat ryka är den inte längre bra för dig och då är det bättre att hälla ut den och börja om med ny olja.

Raffinerat kokosfett

Slutligen finns den kokosolja som säljs i mataffären i silvriga paket och som vi traditionellt har använt för att göra ischoklad. Den här sorten kallas ofta kokosfett. Det är hårt raffinerat och tål höga temperaturer. Därför är det bra om du behöver ett fett som tål rejäl upphettning. Men alla de där gods egenskaperna som kokosoljan sägs ha verkar inte finnas i det här raffinerade fettet, så det finns ingen anledning att använda det till något annat än just när du behöver ett fett som tål höga temperaturer.

Min inställning till kokosolja

Som du säkert märker av det här inlägget är jag lite kluven till kokosolja, trots att jag själv använder den mycket. Det jag framför allt blir skeptisk till är när något framställs som mirakelmedicin mot ungefär alla sjukdomar. Jag gillar kokosolja och använder det där jag tycker att det passar – i mat där just det här fettets egenskaper gör sig bra. Däremot går jag inte medvetet in för att få i mig någon viss mängd per dag eller så. Även om kokosolja är bra för oss (vilket det alltså inte verkar finnas några entydiga resultat på) så finns det en massa annat som också är nyttigt, och jag ser ingen anledning att snöa in på ett enda livsmedel.

Välj sötmandel från andra ställen än Kalifornien

Du har kanske hört talas om att det i Kalifornien går åt så mycket vatten för att odla sötmandel att grundvattnet tar slut och jordarna förstörs? Om inte så kan jag tipsa om att lyssna på Sveriges Radios Matens pris, närmare bestämt det avsnitt som heter Vattnet och nötterna. Det är därifrån som jag får den fakta om mandelodling som jag skriver om i det här inlägget.

Sammanfattning: Vilken mandel ska jag äta?

Kort sammanfattning för dig som inte orkar plöja igenom ett långt inlägg: Sötmandel som odlas i Kalifornien bevattnas med dricksvatten och gör att grundvattnet håller på att ta slut och jorden förstörs. Välj mandel som inte kommer från Kalifornien om du inte vill bidra till detta.

I min undersökning var det ingen ekologisk mandel som kom från Kalifornien, så om du bara köper ekologisk mandel kommer du långt. De här märkena kan du äta mandel från, eftersom de odlas på andra platser i världen:

  • Pearls of Samarkand
  • Garants ekologiska
  • Renée Voltaires mandelsmör
  • mandel, mandelsmör och mandelmjöl från Kung Markatta
  • Urtekram
  • ekologisk mandel från Sellton
  • Saltå kvarn
  • Biofood
  • mandelgrädde från Ecomil
  • mandelmjölk från Alpro.

De här märkena bör du undvika om du inte vill äta sötmandel från Kalifornien:

  • icke-ekologisk mandel från Sellton
  • Eldorado
  • Icas eget märke
  • Coops eget märke
  • Änglamark.

Nu vet du i princip det du behöver veta för att göra ett medvetet val. Ta med dig listan ovan till mataffären. Självklart är inte alla mandelsorter med i den här undersökningen, så om din mataffär har andra sorter får du googla dem – eller mejla och fråga. Vill du veta mer? Läs gärna resten av inlägget också.

mandel

Mandelodlingen i Kalifornien tar slut på dricksvattnet

Kaliforniens bönder odlar 80–90 procent av all världens mandel. Eftersom klimatet är varmt behöver mandelträden vattnas. Tidigare byggde man kanaler som ledde ner vattnet från floderna, men på sistone har det varit mycket torrt i Kalifornien och man måste borra för att få vatten. När vattnet i brunnarna, som även är dricksvatten i det här området, sinar så måste man borra djupare. När man borrar för mycket pressas marken ihop och håligheterna där vattnet finns försvinner. Det betyder att om det blir mer torka framöver kan allt dricksvatten ta slut. Och det kan ta hundratals år för vattnet att fyllas på igen.

Undvik mandel från Kalifornien

Betyder det här att vi inte ska äta mandel, det som är så nyttigt? Nej, du behöver inte avstå helt från mandel; det räcker med att undvika mandel från Kalifornien. Det odlas mandel även på andra delar av planeten, till exempel i Spanien och Italien. Dessutom finns det mandel från Uzbeikstan som växer vilt och som i inslaget från Matens pris sägs vara ännu nyttigare än de odlade, eftersom de innehåller fler fytokemikalier som stärker vårt immunförsvar.

Var odlas mandeln i mataffären?

Så hur kan vi veta var mandeln odlas? Det är tyvärr inte så enkelt som att bara läsa på förpackningen i affären, eftersom mandeln sällan är märkt med odlingsland. Själv har jag tidigare lite slarvigt tänkt att ”så länge jag köper ekologisk mandel är det väl lugnt?” Men nu bestämde jag mig för att faktiskt ta reda på var min mandel kom ifrån. Dags för lite ordentlig research, helt enkelt. Faktiskt har de flesta mandelproducenterna information på sina webbplatser om var mandeln odlas. De som inte hade det skickade jag ett mejl till, och inom en vecka hade alla svarat.

Ingen av de ekologiska mandelsorter som var med i min undersökning kom från Kalifornien, så tricket att bara köpa ekologisk mandel räcker faktiskt långt. I de fall jag fick svaret att mandeln kommer från USA har jag inte ställt följdfrågor utan antagit att det betyder att de odlas i Kalifornien.

Här kommer en lista över de mandelproducenter som jag kollade upp och var deras mandel odlas:

Producent: Lemberona
Märke: Pearls of Samarkand
Produkt: Vildväxande mandel från Uzbekistan
Odlas: nej, växer vilt i Uzbekistan

Producent: Axfood
Märke: Garant
Produkt: Ekologiska hela sötmandlar, Ekologiska mandelspån
Odlas: Spanien

Producent: Axfood
Märke: Garant
Produkt: Ekologiska hackade sötmandlar
Odlas: Turkiet

Producent: Renée Voltaire
Märke: Renée Voltaire
Produkt: Mandelsmör
Odlas: Sicilien

Producent: Kung Markatta
Märke: Kung Markatta
Produkt: Sötmandlar, Mandelsmör, Mandelmjöl
Odlas: Italien

Producent: Urtekram
Märke: Urtekram
Produkt: Mandlar
Odlas: Spanien

Producent: Sellton
Märke: Sellton
Produkt: Mandel
Odlas: USA

Producent: Sellton
Märke: Sellton
Produkt: Ekologisk mandel
Odlas: Spanien

Producent: Axfood
Märke: Eldorado
Produkt: Sötmandel (olika varianter, till exempel hel, hackad och skållad mandel)
Odlas: USA eller Australien

Producent: Axfood
Märke: Eldorado
Produkt: Rostade och saltade mandlar
Odlas: USA

Producent: Saltå kvarn
Märke: Saltå kvarn
Produkt: Mandlar
Odlas: Sicilien (mandlarna bevattnas inte)

Producent: Biofood
Märke: Biofood
Produkt: Mandel
Odlas: Spanien

Producent: Ecomil
Märke: Ecomil
Produkt: Mandelgrädde
Odlas: Spanien

Producent: Alpro
Märke: Alpro
Produkt: Mandelmjölk
Odlas: södra Europa

Producent: Ica
Märke: Ica
Produkt: Mandel (olika varianter)
Odlas: främst i Kalifornien, även från Australien. ”Vissa delar av vårt sortiment såsom hackad eller skivad mandel kommer från Spanien.”

Producent: Coop
Märke: Coop och Änglamark
Produkt: Mandel (olika varianter)
Odlas: USA

Är cashewnötter raw food?

Cashewnötter är inte raw food. Cashewnöten är egentligen ett frö och sitter på en frukt, som ett äpple ungefär, och fröet är inneslutet i ett hårt skal. Enligt den här artikeln från rawfoodfamiljen, som för övrigt menar att cashewnötter inte är ett dugg nyttigt, så behöver man både ånga skalet och sänka ner det i ett hett oljebad och sedan torka nötterna i 70 grader för att det ska gå att använda nöten. Frukten som cashewnöten växer på går också att använda. När jag var i Brasilien fanns det cashewfruktsjuice på hotellfrukostbuffén, och jag vill minnas att den var god.

Inom stora delar av raw food-världen så finns en praxis av att använda cashewnötter och ändå kalla den mat man lagar för raw. Och eftersom mina inspirationskällor (raw food-böcker och bloggar) ofta gör så har det blivit att jag också gör det, alltså använder cashewnötter i raw food-recept utan att kommentera det. Men det är ju inte rätt egentligen. Precis som annars när jag använder ingredienser som inte är raw så ska jag tala om att cashewnötterna inte är det och att receptet alltså inte blir 100 procent raw food om man använder dem.

Det finns en del sorters cashewnötter som specifikt utges för att vara raw food. Jag vet faktiskt inte vad jag ska tro om det. Enligt den här artikeln (på engelska) finns det en tillverkare i Indonesien som faktiskt kan få fram cashewnötter utan att hetta upp dem. Hos Råvarubutiken läser jag att det är dyrt och omständligt att framställa cashewnötter som är garanterat råa  och att det därför blir billigare att köpa de vanliga.

Ibland hör man även att cashewnötterna skulle vara giftiga om de inte hettades upp. Jag lyckas inte hitta någon information om det när jag googlar, men på flera ställen läser jag att skalet runt nöten är giftigt.

Så för att sammanfatta:

  1. Vanliga cashewnötter är inte raw food.
  2. Om en viss sorts cashewnötter sägs vara framställda utan uppvärmning så ifrågasätt och ta reda på mer – jag säger inte att det inte kan vara sant; jag säger bara att det inte nödvändigtvis är sant :-)
  3. Inom raw food-världen används cashewnötter ofta ändå – gör gärna det om du tror att cashewnötter är bra mat, vilket jag själv tror. Men om du vill äta 100 procent raw food behöver du avstå från cashewnötter.

Plocka vilda ätbara växter

Under yogafestivalen på underbara Ängsbacka i somras var jag på en workshop om ätliga växter. Det var en kort vandring, ledd av Johan Erle, där vi fick lära oss att känna igen några av de vanligaste ätliga gröna växterna som finns i diken och på ängar på många ställen i Sverige. Efteråt gjorde Johan en grön smoothie av växterna.

Innan jag var med på den här vandringen så hade jag i princip bara koll på maskros, nässlor och harsyra. Och så kirskål, som jag nyligen hade lärt mig att känna igen. Växtvandringen passade min nybörjarnivå utmärkt, och nu har jag koll på några fler ätliga växter. Vill du också lära dig att hitta gröna blad ute i naturen? Här får du veta vad jag lärde mig.

Ät mer klorofyll

Att gröna blad är nyttigt kommer inte som någon nyhet. Enligt Johan Erle är det klorofyllet i de gröna växterna som vi vill åt. Han menar att vi bör få i oss 200–300 gram klorofyllfyllda gröna blad. Och det är rätt så mycket. Många av oss äter kanske snarare 20–30 gram gröna blad per dag.

Gröna vilda växter är även en bra källa till mjölksyrabakterier, som du kan äta i stället för att ta probiotikakapslar.

Ju senare på säsongen, desto mörkare blad har växterna och desto mer av det nyttiga klorofyllet innehåller de. Om du har lärt dig att du ska plocka de spädaste bladen och att nässlor helst ska plockas innan de blommar, så handlar det om att de späda bladen är mindre bittra och alltså godare. För nyttigheternas skull är det bättre att plocka större och mörkare blad, som du lättare hittar senare på säsongen.

Groblad plockas späda

Du har kanske hört att det går att använda groblad som plåster, men de går även att äta. Groblad är undantaget som bekräftar regeln om späda blad. Grobladen vill du plocka när de är små och ljusa. De större bladen innehåller så mycket trådar att det inte går att mixa sönder dem i en smoothie.

Visste du att psylliumfrön kommer från groblad? Det visste inte jag. Fröna finns på grobladens blomma, en knopp som växer rakt upp från jorden. Om du vill använda fröna väntar du tills de har blivit helt svarta innan du skördar dem och torkar dem.

Nässlor ger gott om proteiner

Nässlor är mycket proteinrika, och du kan alltså plocka dem hela säsongen, inte bara i maj. Om du vill spara nässlorna kan du torka dem, mala dem till pulver och göra en grön smoothie av under vinterhalvåret.

Förutom att använda bladen kan du vänta tills de ger frön, repa fröna och torka eller frysa in dem. Att nässlorna bränns behöver du inte bry dig om ifall du tänker mixa dem i en smoothie – då bränns de inte längre. Däremot kan det förstås vara skönt att ha ett par trädgårdshandskar när du plockar nässlorna.

Kirskål går också att äta hela säsongen

Även här gäller att ju större och mörkare blad, desto nyttigare. Men personligen tycker jag att kirskål kan smaka riktigt illa, så jag håller mig nog till späda blad ändå, och har inte i för stor mängd av dem i min smoothie.

Rallarros – använd blommor och blad

På rallarros eller mjölkört kan du använda både bladen och blommorna. Plantan är runt en meter hög. Rallarrosen är växten med lila blommor som du ser i den övre delen av bilden. Längre ner tycker jag mig se rölleka.

20150719_163405

Rölleka – en liten ingrediens i din smoothie

Längs med röllekans stam växer små och småflikiga blad som du kan ta med i din gröna smoothie. Det är också vanligt att bladen växer för sig utan några blommor. Bladen är rätt så bittra, så ta inte för många i din smoothie.

Röllekan ska även vara blodförtunnande, och enligt Johan innehåller den lyckohormoner :-) Du kan även använda blommorna till att torka och göra te av.

20150719_163853

Skräppa ger syra

Skräppa är en syrlig växt, ungefär som harsyra eller ängssyra. Skräppan ger bra syra i en grön smoothie, men använd inte för mycket av den, för då blir det för syrligt.

20150719_164321

 

20150719_171337

Maskrosblad är godast späda

Även maskrosbladen ger mer klorofyll ju mörkare grön färg de har. Men efter att ha experimenterat lite med smoothies så plockar jag ändå hellre de små och späda. Det blir helt enkelt inte gott annars.

Daggkåpa mot mensvärk

Daggkåpa är en växt som traditionellt har använts mot mensvärk. Torka dem i så fall och koka te på dem. Men det går även att använda de gröna bladen färska i en smoothie som en källa till klorofyll. Även här gäller att de späda bladen är godare men de större och mörkare är nyttigare.

20150710_133140

Vinbärsblad och hallonblad är gott

Hallonblad och vinbärsblad ger god smak till en smoothie. Jag har använt svartvinbärsblad både att koka te på och att blanda i en grön smoothie.

Svinmålla ger mild smak

Svinmålla är den växt som jag tycker är svårast att känna igen av dem jag lärde mig av Johan. Det är också den växt som jag har haft svårast att hitta. Och det är synd för den är mycket mild och därför skulle jag gärna använda en hel del i mina smoothies för att i stället kunna använda mindre mängd av andra, bittrare växter. Som extra hjälp på traven att känna igen svinmållan får du två bilder på den:

20150719_165539

20150719_165548

Tistel sticks bara när du plockar dem

Jag har aldrig tänkt på att tistlar går att äta, men det går alltså alldeles utmärkt. Precis som med nässlorna så behöver du bara tänka på att de sticks när du plockar dem och hanterar dem. När de väl är mixade kommer du inte att bränna dig på dem. Även de lila blommorna går att äta.

Nate eller våtarv ger mild smak

Nate eller våtarv är pyttesmå, gröna blad som liksom är ett litet trassel som växer nära marken. De är milda och därför kan du ha i rejält av dem i din gröna smoothie. Nate kan man börja plocka tidigt på våren.

20150719_170601

Gör en grön smoothie av vilda växter

Hur gör man då en smoothie av vilda gröna blad? Du behöver du en mixer med hög hastighet. En matberedare fungerar inte så bra, eftersom den inte maler sönder bladen ordentligt och du kommer få en smoothie som du måste tugga.

Det går förstås bra att bara mixa växterna med vatten. Då kommer den att smaka precis som växterna gör – på gott och ont. Johan blandade en variant med avokado, banan och päron. Det blev riktigt gott. Han pratade sig också varm för att vanilj fungerar mycket bra för att mildra växternas bitterhet. I en andra omgång blandade han i ett proteinpulver gjort på groddat brunt ris och smaksatt med vanilj. Det blev en mycket söt och god smoothie.

När jag gör smoothie på egen hand har jag också kört banan, päron och eventuellt avokado. Och så ordentligt med vaniljpulver (alltså inte proteinpulver som Johan hade utan bara vanilj).

Första gången jag gjorde en smoothie efter att jag hade lyssnat på Johan så plockade jag glatt de största och grönaste bladen på växterna. Och så gick jag hem och mixade en smoothie. Och hu, så äcklig den blev!

Nu har jag lärt mig att blanda växterna bättre. Hittar jag svinmålla och nate (våtarv) så har jag i ordentligt av det. Kirskål och maskrosor har jag inte i för mycket av, och framför allt väljer jag små och späda blad av dem. Och så gillar jag syra, så jag har gärna i en del harsyra till exempel.

Enklast för att få en bra blandning är att smaka på alla sorters blad medan du plockar. Om du grinar illa av något så vill du antagligen bara ha i några enstaka sådana blad i din smoothie, så att du inte känner smaken av dem.

Du bör också tänka på att inte plocka dina blad för nära en vältrafikerad väg. Femtio meter läste jag någonstans. Seså, ut med dig i naturen nu och botanisera. Lycka till!

Gurkmejajuice

Gurkmeja sägs vara bra för en hel massa saker, bland annat smörjer det lederna och är bra mot inflammationer i kroppen. Jag ska skriva en separat artikel om det vid tillfälle.

Min skröpliga kropp, särskilt knäna, har bråkat en hel del med mig på sistone, så jag bestämde mig för att äta lite mer gurkmeja under en period. Det är bara ett problem: gurkmeja är rätt äckligt. En matsked om dagen bör man få i sig för att det ska göra någon nytta. Det har jag inte lyckats med: snarare har det blivit 1–2 teskedar.

Jag blev så nöjd när jag hittade den här gurkmejajuicen från Biofood på Mathem:

wpid-20150619_092554.jpg

Innehåll: 99 procent gurkmeja, 1 procent citronsyra.

På flaskan står det att man ska ta 1–2 matskedar i ett glas osötad juice på morgonen. Jag har tagit 1 matsked i ett glas vatten med en halv pressad citron. Det funkar bra. Jag kan inte påstå att det är så himla gott men jag har betydligt lättare att få i mig gurkmejan i den här formen än som pulver. Och om man har den i en färskpressad juice eller en smoothie kan jag tänka mig att den inte märks alls. Frågan är hur mycket juice jag behöver ta för att få i mig samma mängd som när jag tar den i pulverform. Jag gissar att jag kanske snarare ska ta två matskedar.

Jag rekommenderar verkligen den här juicen. Ett stort minus är dock priset. Dryga 150 spänn för 250 ml. Det lär ju bli några tusenlappar om en ska ta två matskedar om dagen året runt. Så det tänker jag inte.

Chaga – en nyttig svamp

Chaga, har du hört talas om det? Det är en svamp som du kan köpa i trendkänsliga hälsokostaffärer eller på nätet.

Chaga – vad är den bra för?

Chaga innehåller massor av antioxidanter och aminosyror och vitaminerna B1, B2 och B3 och dessutom mineraler som kalcium, järn, fosfor, kalium och natrium.

Chaga sägs hjälpa mot diverse magåkommor och diabetes och göra huden frisk. Den sägs sänka blodtrycket, stärka immunförsvaret, hjälpa mot stress och trötthet, öka ämnesomsättningen och förbättra den mentala förmågan.

Chaga – hur använder man den?

Chagan finns att köpa på två sätt: bitar av svampen eller pulver. Om du köper svampen i bitar kan du koka te på den. Det ska gärna koka i flera timmar, och du kan använda samma svampbit flera gånger.

Chaga finns också i pulverform. Jag har köpt den som pulver och bara hällt i en tesked i mitt yogite. Teet blev mörkt i färgen och såg ut som kaffe snarare än te, så man förstår att det innehåller massor av antioxidanter. Jag tycker inte inte att det gör något särskilt för smaken. Det går också bra att hälla i en tesked i en smoothie.

Chaga – eller sprängticka – växer i svenska skogar

Den produkt som, om jag förstår det rätt, ganska nyligen har börjat säljas i hälsokosten kallas alltså chaga. Men själva svampen, som växer i svenska skogar, heter sprängticka. Den växer på björkar. Enligt Wikipedia växer sprängtickan på 1 av 5000 björkar, och är alltså inte helt vanlig. Dessutom omfattas den enligt samma Wikipedia-artikel inte av allemansrätten. Det innebär att om den inte växer på din egen mark måste du be om tillstånd innan du plockar den. Och precis som med all svamp måste du vara säker på att det är rätt svamp innan du plockar och äter den.

Om du är allergisk mot björk finns det risk att du även är allergisk mot chaga, eftersom den har fått sin näring från björken.

Gojibär – det röda superbäret

Gojibär är ett av de bär som kallas superfruits och det har blivit mycket populärt de senaste åren. Gojibären kommer ursprungligen från Kina.

Gojibär – fulla av nyttigheter

Orsaken till att gojibärens popularitet är förstås att de innehåller så mycket nyttigheter. De är proppade med antioxidanter. I ORAC-tabeller, det vill säga listor över vilka livsmedel som innehåller mest antioxidanter, brukar gojibären ligga i topp.

Enligt den här artikeln i Expressens Mitt kök sägs gojibären vara bra för sexualdriften och fertiliteten. Samma artikel skriver att bären”innehåller 18 olika aminosyror varav 7 är essentiella. Den innehåller 500 gånger mer C-vitamin än apelsiner, 3 gånger mer järn än spenat”.

Bären innehåller också B2-vitamin och mineraler som zink, kalcium, selen och kalium.

Gojibär – behöver vi dem?

När man läser inlägg i hälsobloggar och liknande är det lätt att tro att vi plötsligt inte kan vara utan gojibär, inkabär, mullbär, chiafrön eller vad det nu kan vara. Så är det naturligtvis inte. Det är fortfarande lika nyttigt att äta våra svenska antioxidantbomber lingon, blåbär och jordgubbar. Själv tycker jag att det är roligt att prova nya hälsotrender – så länge det inte handlar om riktigt svindyra grejer. (Jo, gojibär är dyrt, särskilt om man vill ha ekologiska, men de säljs ofta i små påsar, så det går att ta in i kosten i liten skala.) Vissa av nyheterna fastnar jag för. Andra provar jag bara en gång. Gojibär gillar jag, så det kommer jag att fortsätta äta. Men inte i lika stor mängd som som de blåbär jag plockar själv i skogen.

Gojibär – du kan odla dem själv

Gojibären växer på en buske som heter bocktörne på svenska och som faktiskt går att odla i Sverige. Faktum är att jag själv håller på och gör ett försök på min odlingslott sedan i somras. Jag får återkomma och berätta hur det går.

Grönkål – fullspäckad med vitaminer

Grönkål har blivit populärt på sistone. Och det är lätt att förstå varför. Gott och nyttigt på samma gång – precis så vill jag att mat ska vara.

wpid-20150404_084522.jpg

Grönkål – därför är det nyttigt

Grönkålen är fullspäckad med vitaminer. 100 g grönkål ger dig hela dagsbehovet av C- och A-vitamin och halva dagsbehovet av E-vitamin. Kålen innehåller även järn, magnesium, folsyra, kalium och kalcium. En studie visar att kroppen tar upp mer kalcium från grönkål än från mjölk.

Grönkål innehåller massor av antioxidanter och bakterier som är bra för magen.

Grönkål – hur använder man det?

Det enklaste sättet att använda grönkål när du äter raw food är att riva bort bitar av bladen (skippa den hårdare stammen i mitten) och massera dem med ordentligt med olivolja och havssalt. Sedan kan du ha dem som bas i en sallad. Du kan också göra grönkålschips:

Grönkålschips

Om du har en torkugn gör du förstås dina raw food-grönkålschips i den. Om inte finns det två sätt att göra chipsen. Det ena är nästan raw food, eller rättare sagt det kan vara raw food om du lyckas få temperaturen på din ugn att inte gå över 42 grader. På min ugn är 50 grader det lägsta gradantalet som går att ställa in. Jag gör som i salladen ovan: masserar grönkålen med havssalt och massor av olivolja. Sedan sprider jag ut dem i en långpanna, sätter ugnen på så låg temperatur som möjligt och lämnar ugnsluckan lite öppen genom att placera en träslev i luckan. Jag låter dem vara i ugnen runt 10 timmar – du får helt enkelt provsmaka när de är klara i din ugn. Chipsen ska vara krispiga. Jag har inte mätt temperaturen i ugnen men något under 50 grader bör det ju vara, så kanske är det inte raw food. Gott är det i alla fall.

Om du har bråttom och inte är så noga med att dina chips ska vara råa så går det att tillaga dem i 200 grader i typ 10 minuter. Personligen tycker jag inte att det blir lika gott, och dessutom har jag lyckats bränna dem vid något tillfälle, så  jag har gått över till att göra på det långsamma sättet.

Ingefära – roten till det goda

Ingefära har använts som medicinalväxt i bland annat Indien och Kina i tusentals år. Den har antiinflammatoriska och bakteriedödande egenskaper.

Ingefära innehåller kalium, magnesium och vitaminerna C, B3 och B6. Den har bland annat använts mot olika magåkommor, för att underlätta matsmältningen och för hjärtat. Dessutom har den används mot förkylningssymptom, huvudvärk och mensvärk.

Ingefära mot illamående

Ingefära hjälper också mot illamående, till exempel vid åksjuka och graviditet. Enligt den här artikeln från University of Maryland Medical Center finns det forskning som visar följande positiva effekter av ingefära:

  • Vissa studier visar att en del symptom vid åksjuka minskar om man äter ingefära. Det är framför allt kräkningar och kallsvettning som minskar, inte själva illamåendet. Andra studier visar dock att ingefära inte hjälper lika bra som medicin mot åksjuka. (Fast det som är intressant om du frågar mig är väl snarare jämförelsen med att inte ta några mediciner.)
  • Ingefära kan minska illamående och kräkningar hos gravida kvinnor om den tas under en kortare period – inte längre än fyra dagar.
  • Vissa studier – fast här verkar resultatet osäkert – visar att ingefära minskar illamående, men inte kräkningar, efter cellgifter.
  • Två studier visar att ingefära minskade illamåendet efter en operation. Men det finns också en studie som visar att det inte hjälpte.
  • En studie visar att ingefära minskade smärtan vid artros i knäna. Men även där fanns det en studie som inte visade några resultat. Och det kan ta några veckor innan ingefäran ger resultat.

Ingefära för hjärtat

Enligt samma artikel som ovan finns det preliminära studier som visar att ingefära kan sänka kolesterolvärdet och hindra blodet från att levra sig, vilket i sin tur kan förebygga hjärtsjukdomar.

Ingefära mot allt möjligt

Här följer några åkommor som ingefära sägs vara bra mot:

De flesta av dessa effekter är förstås inte vetenskapligt bevisade, men vad sjutton; ingefära är nyttigt och gott, har inga biverkningar och är inte särskilt dyrt. Vad finns det för anledning att inte äta det? Allra nyttigast är den om du använder den färsk. Men självklart kan du även använda den torkade och malda kryddan.