Alla inlägg av Jenny

Ingefärselixir

I den fina boken Yogamat av Anna Gidgård och Cecilia Davidsson finns ett recept på ingefärselixir.

Så här ser ingredienslistan ut:

  • 1 knytnävsstor bit ingefära
  • 4 citroner
  • 2 lime
  • 3 msk honung (går förstås att byta ut mot till exempel agavesirap om du äter veganskt)
  • 2 dl vatten
  • 10 svartpepparkorn

Häll upp på flaska eller kanna och förvara i kylen. ”Rör ut cirka en matsked i ett glas vatten och drick innan du äter lunch och middag.” tycker bokens författare.  Gott! Den går också att dricka som en shot.

ingefärselixir

Jag kan rekommendera boken Yogamat, även om det inte i första hand är en rawfoodkokbok. Jag har haft den i några år och återkommer till den ofta.

Grön smoothie med broccoli

Mitt förhållande till gröna smoothies går verkligen upp och ner. Ibland är det den tråkigaste mat jag kan tänka mig och så gör jag inga på flera månader. Ibland känns det bara superfräscht, som med den här.

Jag vill alltid ha något sött i min smoothie, för jag tycker inte att den råa gröna smaken i sig är så rolig. Vaniljpulver och banan är mina vanligaste smaksättningar. I den här glömde jag faktiskt vaniljpulvret men det blev bra ändå. Den består av selleri, broccoli, grönkål, ängssyra och två bananer. Gott!

Vadå äkta kanel? Finns det falsk?

Det måste vara äkta kanel för att det ska vara nyttigt! Annars är den giftig. Har du också hört det? Och vadå äkta kanel? Finns det falsk ? Så här ligger det till:

Vi använder främst två sorters kanel i Sverige

Det finns ungefär 250 sorters kanelträd. I Sverige använder vi främst två sorter: kassiakanel och ceylonkanel.

Kassiakanel är den som vi använder i kanelbullar och på risgrynsgröten. Den kommer oftast från Kina, men kan även ha sitt ursprung på Java eller Sumatra. På latin heter den cinnamomum cassia eller cinnamomum aromaticum.

Ceylonkanel  kommer från Sri Lanka, är ljusare i färgen och har inte en lika kraftig smak. Den passar bra i matlagning, till exempel i indiska rätter, och enligt Lisa Förare Winbladh även i mexikansk och självklart lankesisk mat. På latin heter den cinnamomum verum, och det är från det namnet som den har börjat kallas äkta, eftersom verum betyder just äkta eller sann.

Om det inte står på burken att det är äkta kanel eller ceylonkanel så kan du utgå från att du har fått tag i en burk kassiakanel – det är standardkanelen i dagens livsmedelsbutiker.

Kanel innehåller kumarin

Båda sorterna får man fram genom att använda barken på kanelträdet – man skalar bort ett yttre lager och använder den inre barken. Båda sorterna innehåller ett ämne som heter kumarin, som är skadligt för levern om man får i sig för mycket av det. Hos Livsmedelsverket kan man läsa att ”En normal användning av kanel som krydda innebär inte en risk för hälsan. Mycket stora mängder kumarin under en längre tid kan ge skador på levern.”

Kassiakanel innehåller hundra gånger mer kumarin än ceylonkanel. För att du inte ska få i dig för mycket kumarin ger Livsmedelsverket följande rekommendationer för kassiakanel:

”Enligt analyser gjorda på kanel som används i Sverige, och utgående från EFSAs TDI kan en vuxen äta knappt 1½ tesked kanelpulver från kanel dagligen utan risk. För en fyraåring är 1/3 tesked dagligen utan risk. Detta gäller även om de tillhör den känsliga gruppen individer.”

På samma sida hos Livsmedelsverket finns även en tabell som visar hur mycket (kassia)kanel barn som är 8 och 12 år kan äta.

För ceylonkanel behövs dock inga restriktioner eftersom det innehåller så lite kumarin att du lugnt kan äta det i större mängder.

Är kanel giftigt?

Kumarin som finns i kanel är alltså giftigt om du får i dig det i större mängder. Du kan lugnt fortsätta att äta hur många kanelbullar du vill (fast det kan ju ha andra negativa effekter förstås), och även låta dina barn äta bullarna och strö kanelen på gröten.

I många recept och artiklar om att äta nyttigt så lyfts kanel fram som en krydda som du ska äta mycket av för att den har massor av goda egenskaper: den innehåller gott om antioxidanter och den sägs vara bakteriedödande och stärka immunförsvaret. Om du äter kanel för de nyttiga egenskapernas skull och planerar att äta det mycket och ofta så behöver du se till att få tag i ceylonkanel, eller ”äkta kanel”, som det alltså kan stå på burken ibland. Annars riskerar du att få i dig mer än den knappt 1,5 tsk per dag som Livsmedelsverket har som maxdos.

Ceylonkanelstång

 

Skörd i november!

Jag skördar fortfarande på min odlingslott – hur härligt är inte det?

Grönkålen klarar ju kyla bra och kan skördas även på vintern. Även mangolden står sig tydligen rätt så bra, trots att det har varit ett antal frostnätter här i Stockholmstrakten. Bladen jag skördar nu är små, och min känsla är att de inte växer till sig så mycket mer, utan bara står där de är tills jag kommer och plockar dem. Å andra sidan hade jag inte ett så bra mangoldår i år, så bladen har nog varit små hela säsongen.

Och så ängssyra. Den får verkligen högsta poäng i lång säsong. Tänk att kunna skörda gröna blad ända från maj till november; det är svårslaget! Den är alltså flerårig, så den kommer upp på våren redan innan jag har hunnit så något annat på lotten.

Det blev en grön smoothie till mellanmål idag: grönkål, mangold, ängssyra, avokado, fryst mango, en dadel och ett par deciliter vatten.

Raw rödbets- och morotskaka

Här kommer ett recept på raw morots- och rödbetskaka. Det går bra att använda antingen morötter eller rödbetor, men den här gången använde jag båda.

betkaka

Botten:

  • 2 dl mandel
  • 3 dl aprikoser, blötlagda en timme

Fyllning:

  • 2 dl cashewnötter (inte raw, byt mot andra nötter om du vill ha kakan helt raw)
  • 5 dl finrivna morötter och/eller rödbetor
  • 1 dl torkade fikon, gärna blötlagda
  • 1 dl torkade dadlar, gärna blötlagda
  • 1 tsk vaniljpulver
  • 2 tsk kanel
  • 2 tsk torkad ingefära eller lite mer färsk
  • 2 tsk kardemumma
  • 2 msk honung

Gör så här:

  1. Kör ingredienserna till bottnen i matberedare. Tryck ut smeten i en springform.
  2. Kör ingredienserna till fyllningen i matberedare. Börja med nötterna.
  3. Bre ut smeten ovanpå bottnen och låt kakan stå i kylen någon timme innan du äter.

Rödbetssmoothie med hallon

Jag tror att det var ur Icas tidning Buffé som jag klippte ur det här receptet på rödbetssmothie:

Jag brydde mig inte så mycket om proportionerna men jag mixade i alla fall ett par rödbetor, en selleristjälk, en banan, en halv avokado, en näve grönkål från odlingslotten, kanske en deciliter hallon, lite pressad citron och vatten. Det blev drygt ett stort glas god smoothie. Jag skulle säga att det är hallonen som gör den så god – både frisk och söt.

Jag tog mina sista sommarhallon från lotten ur frysen för att kunna göra den här smoothien. Men: jag har hösthallon kvar på lotten. Hoppas att de hinner mogna innan frosten tar dem.

Torkade äppelringar

I helgen var jag ute och plockade äpplen. Det sägs att det inte är något bra äppelår i år, och det kan nog stämma med min upplevelse. På flera av mina äppelställen blev jag lottlös. Men det kan förstås vara någon annan som har hunnit först dit och plockat rent.

En nackdel med att plocka från äppelträd som står på allmän mark är att jag inte alltid kan vänta på att frukten ska bli helt mogen, för då kanske någon annan hinner plocka dem. Därför har jag ofta rätt så sura äpplen hemma.

Den här gången gjorde jag torkade äppelringar av skörden. Då är det nästan en fördel att äpplena är extra syrliga. Dessutom köpte jag äntligen en äppelurkärnare förra hösten, just för att kunna göra äppelringar. Jag skalade äpplena (det går bra att låta bli om man vill), kärnade ur dem och skar dem i tunna skivor (2–3 mm läste jag någonstans).

Sedan torkade jag dem i ugnen på så låg värme som det går med min ugn. Jag har inte kontrollmätt om den temperaturen är under 42 grader, så kanske är mina äppelringar inte raw. Du som har en torkugn använder förstås den. Det tog runt sex timmar för mina äppelringar att torka. Jag hade ugnsluckan en aning på glänt för att släppa ut fukten.

Jag gjorde tre plåtar. Ringarna på en av dem penslade jag med lite kokosolja med smak och strödde över kanel. Det blev gott, men jag tyckte faktiskt att de helt naturella var ännu godare. De med kokosoljan på tog dessutom lite längre tid på sig att torka. Den plåten fick stå kvar över natten i den avstängda ugnen för att de skulle bli helt torra.

Jag minns från när jag var liten att min mamma torkade äppelringar i rumstemperatur hängande på snören i köket, så det fungerar också. Det tar lite tid dock. Och jag gick och åt äpplena i smyg medan de hängde på tork. Om jag hade ett bra rum att hänga upp äpplen i skulle det vara ett ännu roligare alternativ – då snackar vi snacks med noll klimatavtryck.

Vilka goda snacks! De tog slut på ett litet kick. Och som vanligt gillar jag så himla mycket att kunna gå ut att plocka min egen mat. Hoppas att jag kan hitta fler äpplen där ute så att jag kan göra en omgång till. Jag får se om jag hinner ut på äppeljakt i helgen.

Är raw food bättre än tillagad mat?

Teorin hos många hardcore rawfood-ätare är som bekant att mat som inte är upphettad till mer än 42 grader är bättre för dig än tillagad mat. Jag är absolut ingen näringsexpert , så fråga gärna någon som är det om du vill ha specifika råd om hur just du ska äta. Det här inlägget handlar snarare om hur jag ser på rawfood, vad jag gillar med det, varför jag äter det och varför jag inte bara äter det.

Jag gillar mat

Jag gillar mat. Jag gillar att laga mat. Jag gillar att äta mat. Jag gillar att experimentera mig fram till hur jag ska äta för att må så bra som möjligt. Jag gillar vegomat för att jag anser att det är det bästa sättet att äta, för planeten, för djuren och för mig. Jag är inte vegan, men min inställning är att ju mer vego (som i inget som är djur eller kommer från djur) jag äter, desto bättre. (Jag har hört talas om att det finns rawfoodare som även äter råa animalier, typ rått kött eller råa ägg, men alla rawfoodare som jag inspireras av äter växtbaserad rawfood – med några enstaka undantagslivsmedel som honung och bipollen.) Att äta mer rawfood är för mig ett sätt att äta mer vego.

Jag gillar rawfood – och varm mat

Jag tror inte på att det i alla lägen skulle vara bättre att äta maten raw. Däremot tror jag på, och gillar, variation. Det är verkligen häftigt att kunna gå ut i naturen, eller till min odlingslott, plocka min egen mat och sedan äta den rakt av – kanske med tillägg av lite kryddor och någon god olja. Det är också häftigt vad värme gör med mat. Att grönsaker som zucchini, kål, lök och paprika blir så mycket godare när jag steker dem än om jag äter dem råa. Att rostade nötter är ännu godare än råa. Att avstå från de smaker som kommer fram när maten värms upp, genom att bestämma att jag bara får äta rawfood, vore supertråkigt. Att inte få äta varm mat under vintern i Sverige vore också trist. Dessutom brukar man säga att man tar upp en del näringsämnen bättre om grönsakerna är uppvärmda, till exempel karoten i morötter och lykopen i tomater.

Rawfood inspirerar mig

Så varför äter jag rawfood om jag inte tror på teorierna bakom? Jag äter rawfood för att det inspirerar mig. Jag äter rawfood för att det finns så många roliga recept, kokböcker och bloggar att läsa och inspireras av. Jag äter rawfood för att den maten brukar innehålla ungefär det som jag vill ska vara grunden i min kost: grönsaker, nötter, fröer och vegetabiliska oljor. Jag äter rawfood för att det är nyttig och välgörande mat. Men jag äter inte bara rawfood.

Dessutom gillar jag att göra rawfood-efterrätter, bollar, kakor, glass och smoothies. Jag inser att det är diskutabelt om man ska äta särskilt mycket sådant. Är det verkligen bättre att äta sötsaker där det söta kommer från dadlar, agavesirap eller honung än där det kommer från vitt socker? I rawfoodvärlden anses det i allmänhet bättre. Enligt andra är det lika illa. Jag gillar det söta och vill gärna ha det i mitt liv. Kanske lurar jag mig själv när jag äter sådant, men jag tycker att jag mår bra av det, i lagom mängd förstås – bättre än om jag äter vanliga bakverk med socker och gluten – så jag planerar att fortsätta. Precis som jag planerar att fortsätta att äta både rawfood och tillagad mat.